Olivolja gör allt lite godare

För tillfället lever jag ett något kulturfattigt liv. Jag försöker påbörja en genomgång av säsong ett av Big Love men har bara hunnit se halva första avsnittet. För att hinna ifatt Flight of the Conchords har jag fortfarande elva avsnitt kvar. Sedan jag läst ut Harry Potter har jag inte rört en bok. Senaste biofilmen var På smällen. Det här är vad jobbet gör med dig. Allt som hinns med är en matt stund framför ett gäng talanglösa idol-wannabees som skämmer ut sig kväll efter kväll. Peter, Daniel och Kishti heter de.

Och inte nog med att skräpkulturen tränger ut finkulturen. Den tränger även ut skräpkulturen genom att krocka med Top Model 8 varje kväll. Nu upptäcker jag ovanpå min dvd-spelare D.A. Pennebakers Don't Look Back som jag köpte för flera veckor sen och ännu inte hunnit stoppa i spelaren.

På osedd dvd har jag för övrigt Arrested Development, Undeclared, Annually Retentive, amerikanska The Office och Star Trek säsong två att se på. Är det såhär det ska vara att jobba? Jag är tveksam. Imorgon är det premiär för ett nytt program på Tv 8. Metro Teknik heter det och där kan man få se merparten av mina kollegor.

Suget

För någon månad sedan ägnade jag och Texas ungefär två kvällar i veckan åt att lära oss om astronomi. Då fick vi bland annat veta vad svarta hål är för något. Nu har jag ett svart hål i magen. Det suger med jämna mellanrum i sig allt som kommer för nära. Detta sammanfallar inte sällan med de ögonblick jag tänker på praktiken som börjar imorgon.

Ångest är en svår sak att leva med, och ska man bli journalist får man tydligen leva med det för jämnan. Dessutom har jag läst ut den sista Harry Potter-boken, någonsin. Det bidrar till suget i magen. För att dämpa suget lagade jag curry. Nu luktar den över hela lägenheten. Men suget finns kvar.

I övrig såg jag precis Bajen - HBK på Söderstadion. Det var ett bra sätt att tänka på annat än praktik och ångest men dessvärre var det svarta hålet i min mage en större segrare än HBK som tog hem matchen med ett-noll. Det svarta hålet i sin tur närmar sig en förkrossande seger över min kropp och mitt intellekt. Nu vill jag inte tänka på någonting. Bara sova, och vakna om 16 veckor igen.

Palahniuk

Någon som läst hans Guts? Eller Expressen?

Graham Greene

Så var jag förflyttad till 30-talets Brighton, som jag satt och åt en hamburgare på T-centralens McDonalds. Jag kände mig som Fred Hale i inledningen av Brighton Rock när en ung man med hörlurar runt halsen plötsligt kommer fram till mig och frågar: "Är du jagad av Mix Megapol?"

Jag kan bara anta att det var radiostationen som körde en uppdaterad variant av Kolley Kibbler och mycket snart förstod jag att någon gangster i en annan del av stan var ute efter mig. Det blev till att skynda på tåget mot Falun.

Skrämmande frukost

Paniken hann sprida sig när jag insåg att jag läst Pondus på den plats Rocky brukar ligga i DN. Paniken hann sprida sig ytterligare innan jag fann käre Rocky överst bland stripparna. Vad är dealen DN? Är det ett försök att ge lite mer pondus åt Rocky (haha!)? Konformist som jag är tycker jag banne mig att Rocky ska tillbaks på sin trygga plats och hoppas att denna, för DN spontant ungdomliga, flytt ger upphov till ett ramaskri som hörs Sverige runt.

Hur som helst blev jag naturligtvis positivt överraskad när insikten nådde mig att ämnet för dagens serieversion av fablernas värld var skidsemester. Det ger mig ju nämligen tillfälle att posta den här bilden från min egen premiär i fjällen:






















Utstyrseln är till 100% lånade grejer och det var alltså i detta skick jag med rädsla för livet kastade mig utför backarna i Trysil. Men jag överlevde. Och som tur var befann vi oss på norsk mark så det hade ju varit lönlöst för infödingarna att försöka håna mig. För er, mina fellow landsmän, är det däremot fritt fram.

Ingen öl.

Det blev ingen öl i helgen. Det blev hemkomst från Norge. Det blev öl i Norge däremot. Det blev öl och jäger. Det blev skidåkning för första gången i livet. Det blev Håkan Nessers Människa utan hund i bilen på väg till Norge och på väg hem från Norge.











Håkan Nesser läser bra men långsamt. En resa till Norge tur och retur tog mig bara till skiva fem av fjorton. Dessutom är det ju så svårt att ta personer som tar sig själv på för stort allvar på allvar.