Helgen v. 19

Det var då bantningskuren inför vårens bröllop sprack. Mitt fall blev en påse chips, en flaska Trocadero, jordgubbsmousse och pannkakstårta. Ida anlände redan i torsdags och gav mig en present i form av en form. Den har i helgen använts till såväl lasagne som crêpes, båda väldigt lyckade. Det var dessa måltider som fick garneras med diverse desserter. Och nu minns jag plötsligt den där Djurgårdsglassen med pekannötter vi delade på som var den riktiga början på min dietbrottskarriär. Nåja, jag har åtminstone några dagar på mig att promenera bort några hekton, det får väl bli en veg-buffé för 30 kronor till lunch i veckan.

Och vi hade faktiskt lite att fira i helgen, ett sorts ettårsjubileum kombinerat med den nya lägenheten jag skrev kontrakt på i fredags, och så helgens höjdpunkt, Eurovision Song Contest. Jag blir alltid lika förbannad av tanken på melodifestival och vill genast springa och gömma mig. Men som ena halvan av ett älskande par blir dessa svenska, och i detta fall till och med europeiska, folkfester ett nödvändigt ont. Luuk och sidekick var faktiskt stundtals oerhört underhållande och höll mig kvar framför teven, även om jag allvarligt övervägde att lämna rummet när Ukraina gjorde narr av allt som heter musik, eller humor för den delen.

Idag var jag sedan på upptäcksfärd i min nya stadsdel, Ladugårdsgärdet. Och vilket fantastiskt område det är. Stadsplaneringen är fenomenal och husen avlöser varandra längs de kringlande kullerstensgatorna. Jorå, där skulle man bo.

Man du suck,

som far skrev med hjälp av kylskåpspoesi.














Jag är nyss hemkommen från min första praktikintervju, på Metro Teknik. Trots att jag hade tagit på mig min skjorta, och knäppt ner kragen, som man SKA göra på button-down-skjortor enligt Fruktkepsen, så var det ett misslyckande. Jag hade avsiktligt försökt att inte tänka så mycket på vad jag skulle få för frågor och hur jag skulle svara. Fördelen med detta var att jag slapp vara nervös, nackdelen att jag inte visste hur jag skulle svara. Trots detta är det ju omöjligt att inte alls tänka på eventuella frågor.

I The King of Comedy finns en fantastisk scen där De Niro fantiserar om att vara med i en talkshow och låtsas bli intervjuad genom att prata högt med sig själv. På samma sätt har jag de senaste dagarna pratat högt med mig själv i huvudet. De Niro hamnar till slut i fängelse efter att ha kidnappat programledaren. Imorgon får jag veta hur det går för mig.

----------

I övrigt har jag precis tackat ja till en lägenhet på gärdet, två rum och pentry på 41 kvadrat. Det är lite smått fantastiskt. Den ligger på sjätte våningen på Jerum och kommer kosta 4200 i månaden ungefär, då ingår el och bredband. Som en följd kommer jag nog hyra ut mitt lilla studentrum över sommaren.

Kilona rasar

Dagens lunch på Garnisonens våg-veg-buffé landade på blygsamma 46 kronor. Fortfarande inte i klass med Hardys och Fruktkepsens 37 kronor men ändå. Dessutom en klar förbättring jämfört med mitt första besök då priset blev chockartade 99 spänn! I ärlighetens namn vet jag inte hur min vikt har påverkats sedan min inför-bröllopet-diet inleddes för några dagar sen eftersom jag, till skillnad från restaurangen på Garnisonen, inte äger någon våg.

I övrigt fortgår lägenhetsjakten. Vi har än att lägga vantarna på det där riktiga nyponet. Mina ynka 615 ködagar har inte mycket på de inbitna studenträvarna. Men jag känner att det snart är vår tur.

Och för mitt senaste rafflande avslöjande har jag på äkta journalistiskt manér smygfotat snuten i Falun som gör någon sorts beslagtag på ett tåg vid stationen:


















Gissningsvis är det narkotikum de funnit, alternativt vapen, en bomb eller en överbliven smörgås. Oavsett vilket är detta foto av allt att döma ett journalistiskt hantverk i storlek med Watergate. Falungate kanske.