Berömmelse

Det blev lite stressigt till Hammersmith men till slut kom vi dit och anslöt oss till den förväntansfulla skaran utanför.


Jag ser kanske inte jätteglad ut, men det var jag. Förmannen Robin Ince var mer underhållande än Lenny Norman när Eddie Izzard uppträder på Cirkus, men kunde naturligtvis inte mäta sig med kvällens huvudattraktion. Men hur ska han kunna göra det när Ricky låter ledmotivet ur Fame ljuda ur högtalarna minuterna innan han äntrar scenen ur en rökfylld ridå, iförd kungakrona och mantel.


Framför en fond som skulle göra självaste Hives avundsjuka har han innan showen är över hunnit diskutera Hitler, varför man inte ska fråga våldäktsoffer om priset för en svarttaxi, hur kroniskt trötthetssyndrom är ett annat ord för lathet och att han vägrar göra välgörenhet för överviktiga människor (it's not a disease).


Men han gör det på det där icke-upprörande sättet som bara Ricky Gervais behärskar. Han kan konsten att bryta mot alla tabu därför att han menar det han säger, och samtidigt inte. Showen är slut alldeles för fort, och tur är det väl att det snart är jul och tid för Extras - Christmas Special.

Ricky i London

Jag har lite svårt att koncentrera mig på jobbet. Om bara några timmar bär det av. Planet lämnar Skavsta 21.40 om allt går som planerat och förhoppningsvis har tunnelbanan kommit igång när vi är framme. Det blir till att lägga sig direkt vid ankomst till vårt hostel som ligger någonstans i Bayswater. Dagen därefter är den stora dagen. Dagen för den här mannen:


Det kommer med största sannolikhet bli fantastiskt. Och om det är i närheten av lika bra som Animals och Politics så är succén redan ett faktum. Ricky Gervais är bevisligen en av världens roligaste människor och att få uppleva honom från andra raden känns fortfarande lite overkligt.

Först på söndag eftermiddag är jag åter i Stockholm. Då har jag en dag på mig att smälta gårdagens humorattack och låta träningsvärken i magmusklerna lägga sig. Sedan är det raka vägen in i ekorrhjulet igen. Are you havin' a laugh?