Ingresser

Avstängde Expressen-reportern gästade Metro för lära ut journalistik. Under en miniutbildning lät Niklas Svensson Metro-journalisterna skriva ingresser till hans egna artiklar.

En timme idag gick åt till att lära sig konsten att skriva kärnfulla, skojiga och intresseväckande ingresser. Ingresser är det nya nedryckare på Metro. Och Per Gunne var inte nöjd med de första trevande försöken. Vi på Metro Teknik är fortfarande förskonade från de fetade inledningarnas värld, men kanske kommer de drabba oss inom en snar framtid. Fast inte skulle väl det vara så illa, ungefär halva tiden på JMK har väl gått åt till just detta.

Tråkigt att Nikas inte istället lärde oss införskaffa hemliga lösenord och spionera på våra kära riksdagspartistrategier.

En rolig gammal "Hallå där MUF-ordförande Fredrik Reinfeldt" visade han oss dock. Där den lille Alfons Åberg ville se en borgelig regeringen med ungt blod och färre miljonärer. Hur gick det med de planerna?

Bildtung blogg

Att sitta och försöka få tag på Maud Olofsson och Lars Leijonborg har förgyllt min sena eftermiddag. Att inte ha fått tag på någon av dem bekommer mig inte särskilt. Den senare har redan fått tillräckligt med utrymme i nästa Metro Teknik tack vare en kollegas intervju.

När jag laddade över bilder från London upptäckte jag att kameran min var otömd på bilder som genast förde tankarna till fina tider.

Kräftupplägg

Kisshund

Båten

Feta hundar

Omstart

Som ni säkert lagt märke till har bloggen fått en liten extreme mini make-over. Det är ett steg i återlanseringen av en mer kontinuerlig uppdatering. Jag har vid tidigare blogg-återfall medvetet undvikit att skriva något om själva bloggen då jag är strikt emot meta-inlägg. Nu kände jag dock ett litet behov av att förklara mig. I fortsättningen kommer jag alltså att blogga, inte regelbundet, men åtminstone oftare. Ta det som ett löfte.

När jag ändå är här vill jag passa på att tipsa om gårdagens största nyhet som även tog sig in i vanliga Metro.

Idag åt jag renskav till lunch.

Till slakten

Det är inte alltid lätt att jobba på Metro. Nu går jag till slakt. Annonsavdelningen hade bokat en helsideannons för mycket och det redaktionella materialet åker ut, flyttas om och kortas av.

En vacker enkät med dragarbild och allt. Jag hade hittat en fin herre med mustach och två kids vid Hötorget. De kommer åtminstone upp på hemsidan men det är naturligtvis inte samma sak. Sedan stryks det i texterna och artiklar blir till spalter och i värsta fall notiser. En veckas arbete reduceras till några fjuttiga spaltcentimetrar för en usel annons skull.

Jag har som tur är kvar min illustrerade sista-side-artikel. Den är vad som håller humöret uppe. Och så har jag fått en handskriven lapp av Anders Falk, från Adolphson & Falk.

The Inquirer

Jo, det var väl egentligen bara en tidsfråga. Men nu har de tagit upp min artikel.

Uppdatering:
Den sprider sig nu som en löpeld över nätet. Idg och Engadget.

Three down...

Och än har det inte hänt så mycket märkvärdigt. Jag har skrivit en hel del smånotiser. Gjort en Hallå där Adolphson & Falk och fått lyssna exklusivt på deras nya singel Tyngdlös feat. Christer Fuglesang. Jag har varit på KTH och frågat varför så många hoppar av, är inte det ironiskt så säg? Idag har jag pratat med New York och väntar på att imorgon få ringa Los Angeles och Mark Frauenfelder, editor in chief på MAKE. Men mestadels har jag suttit på Facebook.

Jag har nämligen jobbat med en topp 5-facebook-applications. Och eftersom Facebook inte är mycket mer än applications har jag utforskat det nästan hela dagen. Den bästa jag hittade, som dock inte tar sig in i tidningen är "Pee on your friends". Vilket jag sedan gjorde, med råge. Sju stycken nedkissade vänner kommer bli glada nästa gång de loggar in.

I övrigt var jag lämnad ensam på redaktionen idag, för större delen av dagen. Det var okej men känns inte som jag jobbar på heltid ännu, vilket på sätt och vis är skönt. Det är bara det där med att komma med idéer... Måste få ett grepp om tidningen nu.

Imorgon ska jag på båtkonferens och höra vad Sony Ericsson tror om framtiden. Men ikväll ska jag till välkända kvarter. På Radiohuset ger Florence Valentin en konsert för P3 Session Live. Ni kan höra dem och mina applåder med start halv tio ikväll.

Kilona rasar

Dagens lunch på Garnisonens våg-veg-buffé landade på blygsamma 46 kronor. Fortfarande inte i klass med Hardys och Fruktkepsens 37 kronor men ändå. Dessutom en klar förbättring jämfört med mitt första besök då priset blev chockartade 99 spänn! I ärlighetens namn vet jag inte hur min vikt har påverkats sedan min inför-bröllopet-diet inleddes för några dagar sen eftersom jag, till skillnad från restaurangen på Garnisonen, inte äger någon våg.

I övrigt fortgår lägenhetsjakten. Vi har än att lägga vantarna på det där riktiga nyponet. Mina ynka 615 ködagar har inte mycket på de inbitna studenträvarna. Men jag känner att det snart är vår tur.

Och för mitt senaste rafflande avslöjande har jag på äkta journalistiskt manér smygfotat snuten i Falun som gör någon sorts beslagtag på ett tåg vid stationen:


















Gissningsvis är det narkotikum de funnit, alternativt vapen, en bomb eller en överbliven smörgås. Oavsett vilket är detta foto av allt att döma ett journalistiskt hantverk i storlek med Watergate. Falungate kanske.

Fortfarande förbannad

Det är liksom inte bara det faktum att DN flyttat på Rocky som gör mig upprörd, även om det är fullt tillräckligt. Genom att placera den överst har de långt ifrån lyckats med att höja dess status. Snarare är det den värsta placering en strip kan få. Låt mig förklara.

Under frukosten har jag min morgontidning of choice liggande på bordet framför mig. Detta är ett trevligt och inte så ansträngande sätt att ta sig igenom den. Överst på sidorna är det oftast lite feta rubriker, under dem en bild, och sedan brödtexten som nu är så långt ner på sidan, och därmed nära min skål med frukostflingor, att det inte innebär några som helst problem att läsa den. När Rocky nu ligger högst upp på tabloidsidan framför mig blir texten i de fylliga pratrutorna alldeles för liten för att vara läsbar. Detta leder till att jag tvingas lyfta på tidningen för att kunna läsa det enda relevanta inslaget i hela kulturbilagan. Jävligt irriterande.