Visar inlägg med etikett tv. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tv. Visa alla inlägg

söndag, september 09, 2007

Berömmelse

Det blev lite stressigt till Hammersmith men till slut kom vi dit och anslöt oss till den förväntansfulla skaran utanför.


Jag ser kanske inte jätteglad ut, men det var jag. Förmannen Robin Ince var mer underhållande än Lenny Norman när Eddie Izzard uppträder på Cirkus, men kunde naturligtvis inte mäta sig med kvällens huvudattraktion. Men hur ska han kunna göra det när Ricky låter ledmotivet ur Fame ljuda ur högtalarna minuterna innan han äntrar scenen ur en rökfylld ridå, iförd kungakrona och mantel.


Framför en fond som skulle göra självaste Hives avundsjuka har han innan showen är över hunnit diskutera Hitler, varför man inte ska fråga våldäktsoffer om priset för en svarttaxi, hur kroniskt trötthetssyndrom är ett annat ord för lathet och att han vägrar göra välgörenhet för överviktiga människor (it's not a disease).


Men han gör det på det där icke-upprörande sättet som bara Ricky Gervais behärskar. Han kan konsten att bryta mot alla tabu därför att han menar det han säger, och samtidigt inte. Showen är slut alldeles för fort, och tur är det väl att det snart är jul och tid för Extras - Christmas Special.

torsdag, september 06, 2007

On the strip

Det var nu kanske en vecka sedan jag såg sista avsnittet av Studio 60 on the Sunset Strip. Jag plöjde hela serien på bara några dagar och vilken serie det var. Visserligen fanns det avsnitt som inte var några höjdare, men när de var bra så var de bra. Slutet blev något utdraget men i övrigt lika briljant som de vassaste dueller mellan Matt och Harriet. Bradley Whitford är helt fantastisk som Danny och någon gång blir jag kanske tvungen att gå tillbaks lite i tv-historien för att se Vita Huset.


Dessvärre lämnar serien några lösa trådar, med all sannolikhet beroende på att den skrotades efter bara en säsong. Men vad hände exempelvis med Vanity Fair-storyn, en liten uppföljning hade varit trevlig och inte helt omöjlig att göra plats åt i det långdragna slutdramat. Och Darius bara försvann i en av de mest meningslösa birollerna någonsin.

Idag råkade jag dock se lite av ett klassiskt Friendsavsnitt på tv, det när Joey och Chandler i en frågetävling ledd av Ross vinner Monicas och Rachels lägenhet. Och tro mig, finns det någon serie jag inte klarar av så är det Friends. Det finns få serier som är lika överskattade, möjligtvis skulle Scrubs kvalificera sig, men det var omöjligt att inte se på Matthew Perry med nya ögon efter hans enastående prestation i Studio 60. Ändå spelar han fortfarande samma roll som alltid.