Slipschocken

För er som undrar varför slipsar inte skall tvättas i tvättmaskin:

En nyans av brunt

Så det har visat sig att jag tydligen tycker om att posta bilder, inte minst bilder av mig själv. Men jag kände mig smått tvungen att följa upp den där kostymhistorien jag presenterade häromdagen. Det blev alltså ingen mörkblå kostym. Men det blev en lång och utdragen process att hitta något bra. Till slut blev det denna bruna kreation. Med slips och allt.

----------

Nu blev jag gräsänkling väldigt tidigt denna helg då min kvinna var tvungen att åka hem för att studera och jag tydligen ska på något möte ikväll. Och hur mycket jag än tycker om möten och att bestämma så har jag drabbats av någon form av förkylningsvirus. Än så länge har det bara börjat bearbeta min hals men jag är säker på att en utflykt till skolan bara skulle förvärra mitt tillstånd. Vi får alltså se hur det blir.

----------

Hot fuzz då, vad säger man, världsklass? De är så himla kvicka, hela det där Spaced-gänget. Det är en utmärkt kärleksförklaring till allt som är snutfilm och långt ifrån en brittisk Kopps, som jag inte ens förärar med en länkning. Det var till och med svårt att hänga med i alla blinkningar som avverkades på slutet.

Själv satt jag mest och grämde mig över att jag inte kunde placera Rafe Spall som utgjorde ena halvan av "Anderna" (en ordvits som väl blev sådär i svensk översättning). När jag så slog upp honom på det eviga uppslagsverket Imdb upptäcker jag att han är son till Timothy Spall, dvs Peter Pettigrew från Harry Potter. MEN, det är inte därför jag känner igen Rafe, jag upptäcker sekunden senare att han spelar Noel i Shaun of the Dead och plötsligt faller allt på plats för mig. Snubben har alltså tappat en hel del kilon. Som vanligt kommer alltså min blogg att handla om bantning, (vilket jag inte hade en aning om att den gjorde tills jag fick se att reklamen här på sidan handlar om det, och Google kan väl aldrig ha fel?)

Jag är så sjuk.

Slutet på en lång väntan.

Ikväll är det äntligen så dags. En hel vecka efter premiären och ännu längre efter en missad förhandsvisning ska jag få se Hot fuzz. Det blir jag, Idaho och Virre. Kritiken har varit blandad efter vad jag hört men själv har jag försökt att inte ta del av några recensioner. Jag är min egen Orvar.

----------

Och nu ska jag inhandla en gåbortkostym. Till min hjälp har jag två kvinnor med skarp smak, hoppas jag. Men kostym hjälper aldrig mot långt hår om ni frågar mig. Vad jag än försöker matcha till min kalufs ser jag bara ut som en slusk, varför är det så? Det kommer att bli en mörkblå kostym.

----------

Slips då? Slips är svårt. Vi får se hur det blir med slips. Den kommer ju ändå bara att sluta i pannan.

----------

Jag bävar lite för det här. Att behöva leta mig igenom stadens butiker efter en kostym. Biträden som försöker vara hjälpsamma men som inte biter på min beslutsångest. Jag känner redan pressen. Det är tur att jag vet att kostymen ska vara mörkblå i alla fall...

...men slipsen då? Hur gör jag med slipsen?

Skrämmande frukost

Paniken hann sprida sig när jag insåg att jag läst Pondus på den plats Rocky brukar ligga i DN. Paniken hann sprida sig ytterligare innan jag fann käre Rocky överst bland stripparna. Vad är dealen DN? Är det ett försök att ge lite mer pondus åt Rocky (haha!)? Konformist som jag är tycker jag banne mig att Rocky ska tillbaks på sin trygga plats och hoppas att denna, för DN spontant ungdomliga, flytt ger upphov till ett ramaskri som hörs Sverige runt.

Hur som helst blev jag naturligtvis positivt överraskad när insikten nådde mig att ämnet för dagens serieversion av fablernas värld var skidsemester. Det ger mig ju nämligen tillfälle att posta den här bilden från min egen premiär i fjällen:






















Utstyrseln är till 100% lånade grejer och det var alltså i detta skick jag med rädsla för livet kastade mig utför backarna i Trysil. Men jag överlevde. Och som tur var befann vi oss på norsk mark så det hade ju varit lönlöst för infödingarna att försöka håna mig. För er, mina fellow landsmän, är det däremot fritt fram.