I'm coming down

Så är det. Det börjar tjockna till i halsen. Någonstans på gommen, det är svårt att lokalisera med tungan som enda hjälp, har jag en irritation. Jag trodde den försvann igår men idag har den retat mig hela långa dagen.

Detta sammanfaller märkligt nog med att jag köpt ett paket juice. Sammanträffande någon? Skulle inte tro det. C-vitamin ska, enligt ryktet, hjälpa mot förkylningar men på mig har det, vid upprepade tillfällen bör tilläggas, haft motsatt effekt.

Ändå ramlar jag i fällan gång på gång. Juicen ser så lockande ut där inne i köpcentret och slinker ner, både i varukorgen och min hals, utan problem eller eftertanke. Sedan är skadan skedd. Dagen efter vaknar jag oundvikligen med munklåda och halsförtjockning.

På jobbet var det vaccination mot influensa förra veckan. Jag avstod eftersom det är för gamla människor, själv är jag ung och frisk. Men naturligtvis skall jag så drabbas bara några få dagar senare, naturligtvis!

Ett insjunknande är på väg men jag välkomnar det. Jag har mött det förut, åh så många gånger. Jag skrattar åt det vid det här laget, HA!

Awmygawd

Ja, ni ser ju själva vad klockan är. Det är så jävla ljust på mitt rum och det går bara inte att sova. Kanske måste jag sätta mig på en buss imorgon och åka sju timmar ner till västkusten också, bara för att gå på en jävla svensexa. Jag behöver bara lite sömn, det här är outhärdligt. Det blir ingen skola för mig i alla fall, det är ett som är säkert. Jag måste även gå på stan och köpa present till far. Och sen åka buss, i sju timmar. Fan.

Jag måste va sjuk

Min sjukdom har bestulit mig på nattsömnen. Det blev till att ligga och vrida sig och jag känner mig således inte direkt utvilad. Möjligtvis får jag skylla mig lite själv för att jag igårkväll var tvungen att klämma i mig senaste Entourage. Och om jag inte blivit riktigt övertygad av de två första avsnitten sedan uppehållet så blev jag det nu. Aris känsloutflykter när han räddade Lloyd från prostitution i förra avsnittet var visserligen en höjdare men veckans desperata terapi-behov för detta tillstånd slog rekordet.

Nu är jag i akut behov av frukost, morgonduschen gjorde susen för min hygien men var desto mindre hjälpsam för mitt sjuktillstånd. Jag bävar därmed lite inför kvällens sunkhaksrep runt Fridhemsplan. Det är ett typiskt sånt där rep som ska bli jättekul att göra, framförallt för att höra Fruktkepsens träffande iakttagelser och Receptionistens ärtiga utbringade av skålar. Nu kanske jag inte ens kan följa med. Livet är bra orättvist, jag hoppas bara att jag hinner bli kry till helgens svensexa.

Förbannade ungjävel och förbannade Göteborg

Så sitter jag här på mitt rum, förlamad av förkylning, med de sista förberedelserna inför dagens textseminarium och sedan en eftermiddag som kvällsredaktör för Nyfiken grön. Och jag tror mig veta vem som försatt mig i mitt tillstånd av ohälsa. I torsdags eller fredags satt jag som vanligt på bussen hem från skolan och hamnade mitt i en dagisklass. Helt plötsligt börjar ungen bredvid mig hosta kraftigt, varpå hans skötare ber honom hålla för munnen. Följden: ungen börjar hosta ännu kraftigare utan att hålla för munnen i kanske en minut bara för att "fuck the man". Själv sitter jag och vrider mig i mitt säte och önskar att jag kunde pressa mig ut genom bussfönstret.

----------

Sedan ser jag att Way out west har bokat The Pogues, är det inte förjävligt!? Jag har inte råd med denna festival! Nu spelar alltså Pogues, Primal Scream, Lily Allen, Erykah Badu, Architecture in Helsinki, Moneybrother, The GO! Team, Lady Sovereign, Mika, Spoon, The Hives och fy va drygt det är!

En nyans av brunt

Så det har visat sig att jag tydligen tycker om att posta bilder, inte minst bilder av mig själv. Men jag kände mig smått tvungen att följa upp den där kostymhistorien jag presenterade häromdagen. Det blev alltså ingen mörkblå kostym. Men det blev en lång och utdragen process att hitta något bra. Till slut blev det denna bruna kreation. Med slips och allt.

----------

Nu blev jag gräsänkling väldigt tidigt denna helg då min kvinna var tvungen att åka hem för att studera och jag tydligen ska på något möte ikväll. Och hur mycket jag än tycker om möten och att bestämma så har jag drabbats av någon form av förkylningsvirus. Än så länge har det bara börjat bearbeta min hals men jag är säker på att en utflykt till skolan bara skulle förvärra mitt tillstånd. Vi får alltså se hur det blir.

----------

Hot fuzz då, vad säger man, världsklass? De är så himla kvicka, hela det där Spaced-gänget. Det är en utmärkt kärleksförklaring till allt som är snutfilm och långt ifrån en brittisk Kopps, som jag inte ens förärar med en länkning. Det var till och med svårt att hänga med i alla blinkningar som avverkades på slutet.

Själv satt jag mest och grämde mig över att jag inte kunde placera Rafe Spall som utgjorde ena halvan av "Anderna" (en ordvits som väl blev sådär i svensk översättning). När jag så slog upp honom på det eviga uppslagsverket Imdb upptäcker jag att han är son till Timothy Spall, dvs Peter Pettigrew från Harry Potter. MEN, det är inte därför jag känner igen Rafe, jag upptäcker sekunden senare att han spelar Noel i Shaun of the Dead och plötsligt faller allt på plats för mig. Snubben har alltså tappat en hel del kilon. Som vanligt kommer alltså min blogg att handla om bantning, (vilket jag inte hade en aning om att den gjorde tills jag fick se att reklamen här på sidan handlar om det, och Google kan väl aldrig ha fel?)

Jag är så sjuk.