Avgrunden
Regnets smattrande tilltar utanför min lägenhet, eller:
Regn, slickar hela staden som en fuktig, kall tungasom Jocke Berg skulle ha uttryckt det, äckligt nog. Jag tycker inte om Kent sådär jättemycket. Men visst måste Jocke ha lite humor som döper en låt till Cowboys. Det är en bra låttitel. Cowboys liksom. Snäppet bättre hade varit Cowboysare. MEN! Det var inte det här jag tänkte blogga om, det var endast ett sidospår.
----------
Det ruskiga vädret får också fungera som metafor för mitt känsloliv. Jag är ångestfylld och bitter. Ikväll ska jag se !!! och för detta ändamål avstod jag från att se en 70-millimeterskopia av Avgrunden. Såhär i efterhand inser jag mitt misstag och att det senare hade varit en mer passande aktivetet. Jag befinner mig nämligen i något av en känslomässig avgrund. Mina sökta praktikplatser glider mig ur händerna en efter en. Samtidigt verkar mina klasskamrater bli kallade på intervjuer till höger och vänster.
Nu ska jag duscha bort den här känslan av värdelöshet och sedan dränka mina sorger.
3 kommentarer:
naa... aron...
du bloggar till och med som en liten flicka. känslor. haha..!
men det är synd om dig, det är det.
men jag vet inte, det är ganska mycket ångest att bli kallad på intervju också.
jag har aldrig varit på anställningsintervju.
Varför springer du på konsert när du inte har mailat din artikel till mig.
Illa, illa.
Du kan jämföra dig med mig, om du vill. Det är det redan många som gör och som mår bra av. Jag har blivit kallad till noll (0) praktikplatser, och mitt sommarjobb består av att göra latte.
Skicka en kommentar