Maten, sömnen och den förträngda artikeln

Så ännu har det inte blivit någon resa till huvudstatens ytterkanter. Ej heller har det blivit någon lunch, min hunger till trots. Istället slumrade jag till lite till ljudet av Fleetwood Mac och någon jävla lyftkran här utanför.

Det var en förvisso skön men onödig vila som inte gav mycket mer än lite större siffror på alarmklockan. Nu är det way past lunch som för övrigt inte alls blir bildens pasta pomodora men väl lite köttbullar och makaroner. Sedan är jag nästan mer eller mindre tvungen att pallra mig iväg till närmsta t-banestation.

Samtidigt växer sig min praktikångest starkare innanför bröstkorgen men mer om det i senare inlägg. Kanske hjälper det om jag låter den vara outbloggad för stunden.