Samma gamla visa
Varför blir det såhär varje gång? Istället för att skriva på artikeln sitter jag och kollar på antikdeckarna. Men denna gång är faktiskt lite annorlunda. Jag fattar nämligen inte när deadline är. Är den klockan 13 imorgon? Är den klockan 18? Måste jag vara i skolan något? Jag har inte den blekaste och Texas vägrar hjälpa mig. Han äter nämligen kakor.
Två kvällar i rad har det blivit ägg och bacon till kvällsmat. Eftersom mina artärer nu är halvt igenproppade (jag känner hur hjärtat stannar till ibland) är det bäst att jag ikväll avstår från denna delikatess. Mannagrynsgröt månne?
Detta är anledningen till att jag vill se Beautiful Girls igen. Det var så längesen. Men är inte käre Neil lite självgod när han en halv minut in småmyser: "Aah, those strings.." till sin egen kompositon?
Här är hur som helst Beautiful Girls-varianten:
4 kommentarer:
Anledningen till min brist på hjälp är ju att jag inte vet. Och att jag inte bryr mig. Och att jag är trött. Jag hatar allt.
Kul att det bara är du och jag som kommenterar varandras blogg-jävlar. Jag menar, vi kommunicerar ju inte på andra sätt.
Du är en liten flicka.
haha, inte ens jag skriver en sån här dagbok på nätet. men hey, akta dig, det blir som knark till slut.
och vad texas inte kan, kan jag. sikta på 18 imorgon. det vid 13 är för din egen skull som jag fattar det. men lägg upp din text här kl 13, vettja.
make it bloggilicious.
va fint aron! alla bloggar visst plötsligt. jag har inte alls börjat med min artikel...det är kl 18 (fast du tillhör ju andra gruppen så ni kanske har sagt nått annat..)
det är ju DU som bloggar!
nu ska jag också göra en så där het länklista att ha i marginalen. Det ser som himla hipandtrendy ut.
Du poserar för övrigt i långkalsonger. Vad är grrrrrrejen med det?
Skicka en kommentar