Det regnar i Varberg

Det har det gjort större delen av dagen. Men igårkväll var det uppehåll och molnfritt. Då var det också campingbio nere vid badet. På en uppblåsbar duk bjöd SF Sveriges husvagns-trash på Göta Kanal 2: Kanalkampen. Jag stannade inte för filmen.

Däremot såg jag husvagnsklassikern Sunes Sommar på TV häromdagen. Det var högkvalitativ underhållning och Peter Haber i sin bästa form.

Den mesta av tiden här i sommarstugan går åt framför TV:n. Idag har jag haft lite timeout när mor såg på Sommarandakt från Torpkonferensen. Det kändes som något jag klarade mig utan.

Tidigare i veckan såg jag däremot Death Proof som sannerligen hade en av de bästa slutscenerna någonsin.

Vad är meningen med allt?

Besök och allsång

Under några dagar har jag besök från Halmstad, Per och Benne är här. För tillfället lär de sig allt om celluliter, botox, tandblekning och solbrännor av Oprahs husläkare.

Jag måste kommentera Florence Valentins framträdande på Skansen igår som naturligtvis var helt fantastiskt. Och det var ett stort ögonblick när Love i en minikupp outade Karl Gerhard som klassförrädare. Det var lika stort som när Lukas Moodysson, långt innan han blev den pretentiösa fjant han är idag, gav hela svenska filmetablissemanget fingret, iförd björnöron på Guldbaggegalan. Det var lika stort som när John Lennon 1963, inför Twist and Shout, bad publiken på de billiga platserna att klappa med, och resten att skaka med sina juveler.

Kasta gris

Det var 75-års kalas i Dalarna i helgen. Då kastades det en hel del gris men själv fick jag Bara Bacon och Fläsklägg hela tiden. Söndagen helgades med bäversafari. Vi fick dessvärre inte se några bävrar. Istället fick vi se det här vildsvinet som åt på sina bullar.














Bara några minuter senare fick jag återse min kära vän älgen, som jag var ensam om att ha sett på väg ut i skogen. Nu fick jag bildbevis.













Hon är lika chockad som jag är nöjd.


















(Jag pekar inte på älgen på denna bild, jag pekar bara mot skogen)

Jag lämnar er, för den här gången, med en bonusbild på räkmackan jag åt för några veckor sedan men aldrig hann blogga om.

Palahniuk

Någon som läst hans Guts? Eller Expressen?

Lämnad ensam

Alla jobbar och sliter eller är ute och reser men själv är jag fast på Gärdet med mitt eviga blickande mot stjärnorna. Här avnjuter jag födelsedagspresenterna som anlände på posten i dagarna. Just nu betar jag av första säsongen av Frasier, och de inledande avsnitten är, minst sagt, gripande.

Relationen mellan Frasier och just inflyttade pappa Marty är spänd och lockar till både skratt och tårar i nästan varje avsnitt. Dessutom avfyrar Niles och Frasier fantastiska kvickhetsdueller i varje scen de sammanförs. Redan i pilotavsnittet levereras följande guldkorn under deras första möte:

Niles pratar på om en tvist med sin trädgårdsmästare och avslutar:
Niles: Tell me you would have handled it any differently, Frasier?
Frasier (som står lutad över en tidning, tittar upp): Oh, I'm sorry Niles, I didn't realize you had stopped talking..

(POW!)

Niles: You haven't heard a word I've said
Fraiser: Niles, you're a psychiatrist. You know what it's like listening to people prattling on endlessly about their mundane lives.

(BAP!)

Niles: Touché. And on that subject, I heard your show today.

(WHAMM!)

Frasier: And...?
Niles: You know what I think about pop-psychiatry.
Frasier: Yes, I know what you think about everything. When was the last time you had an unexpressed thought?
Niles (kallt leende): I'm having one now.

(SMASH!!)

Ja, så fortsätter dom och jag skrattar högt med mitt glas rödtjut framför TV:n. Jag var tvungen att dricka lite vin till den italienska tomatsåsen jag puttrat på spisen under större delen av förmiddagen. Det mesta av den åt jag upp, resten befläckar min t-shirt.