Bring the beat back

Året var 2002 och mash-ups var den stora grejen. 2 many dj's hade precis släppt sin stekheta As heard on Radio Soulwax, Pt 2. Här fick vi för första gången höra Iggy Pop tillsammans med Salt'n'Pepa och Dolly Parton tillsammans med Röyksopp.

Överallt försökte människor reproducera duons fräcka ihopmixningar och göra sina egna versioner där till exempel Strokes kunde mixas med Christina Aguilera. Både mer och mindre lyckade mp3:or som cirkulerade på nätet var slutresultatet av dessa experiment.

Jag och min bror kunde ju inte vara sämre. På datorn där hemma försökte jag pitcha upp 50 Cent för att matcha någon gammal souldänga. Viktor blandade Destiny's Child med Kent. Men det var åratals sedan och datorerna i våra liv har kommit och gott, liksom hårdiskarna däri. Vi har varit allt för dåliga för att göra backups och den där tiden har långsamt fallit i glömska.

Tills nu.

I en plastig Ica-påse från min flytt till Gärdet låg bland en bunt sladdar en gammal tilltufsad hårddisk. Tidigare satt den i en sedan länge skrotad dator på Viktors studentrum. När Viktor för några dagar sedan ville ha tag på lite gamla filer pluggade vi in hårddisken i min dator. Och där, bland alla gamla säsonger av Jackass låg den. Som en smällkaramell i julgranen.

Damer och Herrar, får jag lov att presentera, Viktors: Lose Yourself At The Gaybar.



Ladda hem och lyssna när du vill.

Midsommar igen

Eftersom Texas inte var helt övertygad om min midsommars förträfflighet följer nu två bilder för att ytterligare understryka helgens magi. Passar dessutom på att påpeka att min midsommarafton inleddes klockan 09.00 med ett morgondopp i den fjortongradiga sjön.


















Här gör jag raketen med några dalkullor.












Här har jag däckat på en soffa.

Midsommar i Åg

Det är fint i Åg. Det verkar även vara lite av ett gay-community. Av nio fastigheter innehas två av homosexuella par. Dessutom är ett misstänkt lesbiskt par spekulanter på ett hus. Midsommaren här var den trevligaste på länge.

I skjulet hittade vi ett överblivet golfset som beprövades ivrigt. Svärfar satte mig på prov med whisky redan på torsdagskvällen och snapsade mig under bordet på själva aftonen. Sedan tog han ut oss på sjön. Båda två hade vi klätt oss fint.












Nästa dag var det fest på nytt. Denna gång i Falun med utgång till utelivets stolthet Harry's.












Japp, det var karaoke, men då var vi fortfarande hemma. Idas familj är lite av karaokefantaster. Störst fan är storasyster Elenor och bästa vännen Maria.














Men jag och Ida fick tillfälle att briljera ändå. Med I Got You Babe såklart. Men det krävde koncentration.














Over and out, twist and shout.

En blandning av sött och salt

Vår Mercury-motor skar lätt genom Mälarens spröda vatten och lungorna fylldes av salt lugn. Utanför Drottningholm ankrade vi oss fast mitt i ett sällskap onda änder. Efter lite vila gjorde jag och Kent dem sällskap i det kalla vattnet och själv simmade jag iväg till en närliggande ö där jag på en kort skattjakt bland kvarlämnade engångsgrillar och PET-flaskor hittade en Victorinox fickkniv i prima skick.

Texas höll sig på båten och knappade iväg oräkneliga sms med sin sargade tumme. En av Kent välförberedd fika beredde oss för hemfärden, under vilken jag fick sätta mitt eget sjösinne på prov framför rodret. Östkusten är inte som Västkusten men båten gick fint ändå.














På utfärden hade självaste kustbevakningen tappert, men självfallet förgäves, uppmanat oss att sänka hastigheten. Mer än en tom varning blev det inte. De kunde väl inte klandra oss för vår smak på livet. Sina påtvingade flytvästar till trots är de säkert unga till hjärta och sinne.

Imorgon bär det av mot Falun, Åg och midsommar. Jag valde Åg framför världsarvet Ängelsberg. Men så skulle det ju inte vara på en prästgård som jag hoppats. Och ska det vara midsommar, så ska det vara Dalarna.

En händig man

Har han inte redan fått tillräckligt med uppmärksamhet undrar ni? Men nej, han förtjänar all uppmärksamhet han får, och jag hoppas alla följde hans stjärnblogg på expressen.se. (Jag har nog, precis som Texas förutspått, utvecklat en post-ironisk kärlek till mannen). Per Gessle har dessutom gjort ett utomordentligt fint textlån på nya skivan med hjälp av låten Om jag vetat då (Vad jag vet nu), en, om man känner till Gessles förkärlek till brittisk 60- och 70-talspop, tydlig flört med The Faces Ooh la la:

I wish that I knew what I know now
when I was younger

Hur som helst är det inte Gessle som för dagen är den händige mannen utan undertecknad. Inte nog med att jag strippat hela knullsoffan på sitt tyg och slängt in i källarens tvättmaskiner. Jag har även varit på Expert och införskaffat en dammsugare för blygsamma 299 spänn, ett riktigt kap med andra ord.

En förklaring av knullsoffans benämning kan vara på sin plats. Det var samma soffa som vi, dvs jag, bror, flickvän och svärfar, var i Älta och hämtade efter en Blocket-rea på 100 kronor, ännu ett kap. Soffan var i upphämtat skick befläckad av obestämd materia varpå svärfar tidigt gav den det smickrande smeknamnet: knullsoffan.

På samma resa såg vi för övrigt Tomas Di Leva, för dagen iklädd en grön kaftan.

----------

Under senaste Dala-visiten tog jag mig återigen ett dopp i sjön. Det var ett kvällsdopp denna gång. Helst hade jag velat vara naken men Ida förbjöd mig så det fick bli ett kalsongdopp. Jag hade ett glas rödvin under kragen och kände att det var läge att försöka imponera lite på tjejen. Därför simmade jag kraftfullt och manligt långt ut från stranden till Idas oroade hejarrop. När jag väl vände om förstod jag att jag tagit mig vatten över huvudet och var för en stund orolig för livet.

Som tur är visste jag att Ida har ett förflutet som professionell simmerska, och det var nog endast denna vetskap som tog mig i land säkert.

Helganekdot

Jag var lite frustrerad. Jag hade längtat efter min mjukglass i några timmar. Jag såg fram emot den. Jag ville ha den så fort som möjligt men Ida var sjuk och orkade inte följa med till stan. Hennes syster ställde upp, Elenor.

Vi gick mot Faluns centrum och jag hade förklarat hur jag ville ha en mjukglass med Tutti-Frutti-strössel. Det är det bästa strösslet. Lite fruktigare och saftigare i smaken än vanligt strössel. Det är sånt där runt strössel. Inte det avlånga karamell-strösslet. Elenor ville ha lakritsströssel men jag ville ha Tutti-Frutti. Jag längtade till mitt Tutti-Frutti-strössel. Jag längtade efter en kall mjukglass i rån med saftigt Tutti-Frutti-strössel. Jag hade förklarat detta för Elenor. "Jag vill ha en mjukglass med Tutti-Frutti-strössel eller ingen mjukglass alls", hade jag sagt. Elenor förstod.

Det första stället vi kom till hade inget Tutti-Frutti-strössel. Elenor var inne i en butik när jag frågade efter Tutti-Frutti men Tutti-Frutti var slut förklarade biträdet. Vi har lakrits, salt- och sötlakrits. Vi har polka, vi har karamell, vi har nöt, vi har alla sorters strössel men inte Tutti-Frutti-strössel, det är slut, tyvärr.

Elenor kom ut ur butiken och jag förklarade situationen, återigen förstod hon. Vi gick därifrån. På nästa ställe stämde allt. En griffeltavla bakom disken förklarade att alla strösselsmaker fanns, de stod uppräknade. Lakrits stod med, Tutti-Frutti stod med. Jag såg skålen med Tutti-Frutti-strössel, jag var spänd och lite nervös. Jag hade fått 30 kronor av Ida eftersom jag inte hade pengar på mig. En mjukglass i rån kostade 25 kronor. Strössel till kostade 5 kronor. Det var perfekt.

Biträdet var lite virrigt, de var två stycken. Den ena gjorde i ordning mjukglassarna och den andra ropade ut beställningarna. Jag såg Tutti-Frutti-strösslet framför mig. Drömmen skulle snart besannas. Jag var nöjd, Elenor var nöjd. Elenor beställde sin lakritsmjukglass, biträdet blandade ihop ordrarna. Hon rabblade olika mjukglassar, i bägare, i rån, i strut, med karamell, med lakrits, med Tutti-Frutti. Snart var det min tur att beställa. Det får inte bli fel nu. Biträdet fick till det till slut. Glassarna blev rätt och det var min tur. "Hej, vad får det lov att vara?"

Aron: "Err, ja, en mjukglass. I rån.. med karamell-strössel!"
Elenor: "NEEEJ!!"

Rund

På tåget hem från Dalarna var jag inte ensam, till exempel åkte Göran Greider med. Mannen somliga ska sommarjobba med. När vi anlände i Stockholm marscherade han bestämt och utan omväg till närmaste Burger King (eller Birger Kung som brevbärarna i Halmstad brukade skämta). Väl där beställde han, gissningsvis, den fetaste hamburgaren de hade att erbjuda.

Här sitter jag med en hund och en katt

Zappa och Ester heter de. Helgen har inneburit en lång uppvaktning av Idaho lagom till studenten.













Själv har jag till största del fått ta del av den trevliga släkten och den goda maten. Det har varit trivsamt, Torsten är en skön gubbe, Idas styvmorfar. Han frågade vad jag skulle predika om om jag fick jag chansen.


















Hedersgästen.

Under lördagen var det sedan bal och jag tog chansen att se (om) Mrs. Doubtfire, vilken film va? Dude looks like a lady-montaget är stort, mycket stort. Ikväll blir det dock hemfärd. Måste börja förbereda mig mentalt för sommarkursen i Astronomi som Bino talat så varmt om.

Such a night

Det hela började till sjöss, med Kent.















På Löwenbräu visar Erik hur man äter skiten ur en korv.















Emily och Lisa har hittat formen.















Jag har hittat en öl.















Mannen, myten.



















Alla är vi sorgsna över att vi ska gå skilda vägar, sorgsnast är Olle.

Tung helg

De första sekunderna efter mitt uppvaknande var sekunder av fullkomlig förvirring. En bländande sol hade ställt sig rakt utanför mitt fönster och sken mig utan eftertanke rätt i ansiktet. Lite förmätet, kan tyckas. Men trots sin värme är den helt känslokall, solen.

I dess obarmhärtiga värme låg jag så och vred mig, nära till döds, ty den nya lägenheten är varken rustad med gardin, eller någon anordning att hänga en sådan i. Ej heller existerar någon persienn att utestänga morgonsolens olidliga hetta och innesluta sig mellan väggarnas kalla trygghet.

Att på detta sätt väckas av en illvillig sol efter en lång och arbetsam flyttdag kändes inte toppen, snarare tvärtom, otoppen. Desto värre blev det när jag efter vad som måste ha varit en halvtimmes ansträngningar för att somna om tog en titt på min klocka, 05.55. Vad, utbrast jag ilsket inombords, har solen att göra utanför mitt fönster klockan 05.55 en söndagsmorgon?!

Fem minuter senare hade jag kilat fast två handdukar i fönstret och kunde utmattad somna in igen.

----------

Och som avslut på min temavecka, min egen favorit, mycket tack vare Håkans små spontana ändringar.
Dagens Håkan är Bob Dylan - Don't Fall Apart On Me Tonight:

Do you remember St. James Street
Where you blew Jackie P.'s mind
You were so fine Clark Gable would have fell at your feet
And laid his life on the line

What about that millionaire, with the drumsticks in his pants?
He looked so baffled and so bewildered
When he played and we didn't dance.

Magasinsgatan:

Jag gick ner mig på klubben, på Magasinsgatan
Där jag drog mig själv för dig i smutsen
och folk log åt mig bakom ryggen
"Titta på den där clownen, han är alltid sådär"
Och du är så vacker att Sinatra skulle ha fallit vid dina fötter

Som den där studentfesten hos miljonärssonen med trumpeten
Han såg så paff ut när han blåste och ingen jublade...