En blandning av sött och salt

Vår Mercury-motor skar lätt genom Mälarens spröda vatten och lungorna fylldes av salt lugn. Utanför Drottningholm ankrade vi oss fast mitt i ett sällskap onda änder. Efter lite vila gjorde jag och Kent dem sällskap i det kalla vattnet och själv simmade jag iväg till en närliggande ö där jag på en kort skattjakt bland kvarlämnade engångsgrillar och PET-flaskor hittade en Victorinox fickkniv i prima skick.

Texas höll sig på båten och knappade iväg oräkneliga sms med sin sargade tumme. En av Kent välförberedd fika beredde oss för hemfärden, under vilken jag fick sätta mitt eget sjösinne på prov framför rodret. Östkusten är inte som Västkusten men båten gick fint ändå.














På utfärden hade självaste kustbevakningen tappert, men självfallet förgäves, uppmanat oss att sänka hastigheten. Mer än en tom varning blev det inte. De kunde väl inte klandra oss för vår smak på livet. Sina påtvingade flytvästar till trots är de säkert unga till hjärta och sinne.

Imorgon bär det av mot Falun, Åg och midsommar. Jag valde Åg framför världsarvet Ängelsberg. Men så skulle det ju inte vara på en prästgård som jag hoppats. Och ska det vara midsommar, så ska det vara Dalarna.