Ängelsberg

Förra veckan var jag på besök i världsarvsorten Ängelsberg. Under dagarna där genomlevdes bland annat en kräftskiva, en hundpromenad och en hel del bad i Åmänningen. Jag har både privat, till Texas, vars hem jag bevistade, och offentligt, via denna blogg, utlovat en topp-tre-lista över denna minisemester. Och nu, mina damer och herrar, är det slutligen dags. Vi börjar bakifrån.

(I förväg vill jag förklara att mitt besök genomsyrades av nästintill oöverträfflig trevlighet, varför det för mig är otroligt svårt att göra en lista av denna typ. Helst hade jag sett att alla fått närvara och tillsammans med mig upplevt denna fantastiska resa. Men ett löfte är ett löfte, och jag vill tro att jag är en man vid mina ord, därför får jag sålla och rensa bland alla oförglömliga ögonblick i ett försök att presentera tre favoriter.)


3. Bad och lek i Åmänningen

Mången gång under de tre dagarna samlades vi vid bryggan nedanför tomten och blickade ut över denna Västmanlands största sjö. Här förklarade Texas till exempel hur det om vintrarna genomförts familjepromenader över isen, och vid dessa ord smälte mitt hårda hjärta av glädjen i hans ögon.

Oförglömlig var den dag vi tillsammans med Texas syster och hennes två vänner rodde träekan ut mot ankbajsudden och den privata flytbryggan. Flytbryggan försökte vi sänka med all vår kraft när vi inte lekta strandsatta. Då rodde Texas omkring oss som en räddare i nöden.

2. Hundpromenad

En kväll var det god tid för Texas att visa mig den byggd han växt upp i. Kanske har han inte växt upp där till fullo men nog måste en del av hans själ präglats av det kulturmecka av svensk sommar som är Ängelsberg. Här trängs skulpturerna med fiskodlingarna och det välbevarade bruket ropar "idyll idyll idyll!" åt oss när vi passerar med Wilma och Franz Milton i varsitt koppel.

Och hundarna är ju egentligen ett kapitel för sig. Sällan har två så älskvärda, runda och kramvänliga jyckar setts till. Wilma vickar sensuellt på rumpan när hon drar i kopplet jag håller i handen. Hennes son Franz Milton drar vilt Peter till höger och vänster tills han får mindre sår på sina handflator.

1. Familjen Östborg

Men nog var det självaste kärnan i Ängelsberg, familjen Östborg, som tog det varmaste greppet om hjärtat och vägrar släppa taget. Ändå har jag bara mött en bråkdel av den brokiga syskonskaran. Den som någon gång sett på serien Sjunde Himlen och skrattat åt amerikanarnas drömska och vridna sätt att se på kärnfamiljen skulle fullkomligt tappa hakan vid ett besök på det gamla kollot Solgården.

Jag har svårt att sätta ord till den obeskrivliga känsla som drabbar mig när jag träder in i köket där familjen samlas, men det är stort. Jag kan bara beskriva det med musik. Därför har jag börjat att fila på min första vals, under arbetsnamnet "Sommar i Ängelsberg", alternativt "Vals på Solgården". Möjligtvis blir det kompromissen "Sommarvals vid Åmänningen".

Jag återkommer när verket är färdigställt.