Tung helg

De första sekunderna efter mitt uppvaknande var sekunder av fullkomlig förvirring. En bländande sol hade ställt sig rakt utanför mitt fönster och sken mig utan eftertanke rätt i ansiktet. Lite förmätet, kan tyckas. Men trots sin värme är den helt känslokall, solen.

I dess obarmhärtiga värme låg jag så och vred mig, nära till döds, ty den nya lägenheten är varken rustad med gardin, eller någon anordning att hänga en sådan i. Ej heller existerar någon persienn att utestänga morgonsolens olidliga hetta och innesluta sig mellan väggarnas kalla trygghet.

Att på detta sätt väckas av en illvillig sol efter en lång och arbetsam flyttdag kändes inte toppen, snarare tvärtom, otoppen. Desto värre blev det när jag efter vad som måste ha varit en halvtimmes ansträngningar för att somna om tog en titt på min klocka, 05.55. Vad, utbrast jag ilsket inombords, har solen att göra utanför mitt fönster klockan 05.55 en söndagsmorgon?!

Fem minuter senare hade jag kilat fast två handdukar i fönstret och kunde utmattad somna in igen.

----------

Och som avslut på min temavecka, min egen favorit, mycket tack vare Håkans små spontana ändringar.
Dagens Håkan är Bob Dylan - Don't Fall Apart On Me Tonight:

Do you remember St. James Street
Where you blew Jackie P.'s mind
You were so fine Clark Gable would have fell at your feet
And laid his life on the line

What about that millionaire, with the drumsticks in his pants?
He looked so baffled and so bewildered
When he played and we didn't dance.

Magasinsgatan:

Jag gick ner mig på klubben, på Magasinsgatan
Där jag drog mig själv för dig i smutsen
och folk log åt mig bakom ryggen
"Titta på den där clownen, han är alltid sådär"
Och du är så vacker att Sinatra skulle ha fallit vid dina fötter

Som den där studentfesten hos miljonärssonen med trumpeten
Han såg så paff ut när han blåste och ingen jublade...