På jakt

Nu tar Jakt & Fiske-producenten Titan sin idé till nästa nivå genom att köpa sajten Min jakt rapporterar Resumé. Det är ganska stort. Jakt och fiske har alltid varit ett riktigt höjdarprogram och till exempel ett av de program där Per Morbergs karriär tog nyfart. Vem kan glömma de oförglömliga bilder när han stryker sitt nyskjutna bytes blod i pannan och stirrar med sina känslokalla Gary Busey-ögon rakt in i kameralinsen.

Sajten är en bilddagbok för jägare men har, av någon outgrundlig anledning, aldrig riktigt fått samma genomslag som bilddagboken. Detta trots att det går att betygsätta bilderna från jägarnas alla byten. Titan har för avsikt att göra webb-tv av sidan.

Det hela är självklart lite småvidrigt för de känsliga men fiskedelen har alltid varit programmets stora dragplåster, inte lite tack vare den mycket sympatiske William Moberg-Faulds.


Nu väntar vi alltså ivrigt på Mittfiske.se.

Jag säger som Peter Jihde

Visst var det väl skönt att få se Fredrik & Filip återfå sin värdighet ikväll. Och så fantastiskt att få se dem på bästa Kenny vs. Spenny-manér göra varandra till åtlöje. Till exempel var det väl roligt att se Fredrik vrida på sig när han inte kände igen lunchgumman som serverat honom 400 gånger.

Dessutom är humor kanske som bäst när den är lärorik på samma gång. Autister har vi visserligen sett ganska mycket på tv och inte är de så jävla fascinerande egentligen? Jag måste även tillstå att jag var minst lika imponerad av Filips Stockholmstolkning som Wiltshires.

Sedan var det en väldigt charmig fysiker de hittat i Patrik. Nog var hans smörgåsredovisning en av programmets höjdpunkter.

Om de bara lade ner Myggan snart skulle lyckan vara gjord.

Grimsta IP

Nu har jag varit på två hela HBK-matcher på en säsong vilket är ett personligt rekord och slår fjolårets med precis en match. Granted, förra årets match var en svenska cupen-match så på sätt och vis slås det rekordet egentligen med två matcher.

Hur som helst värmde gårdagens match mot BP inte lika mycket som vinsten mot Hammarby på Söderstadion. Visserligen var Grimsta IP en fantastisk arena, om än något kylig men 1-1 var det inte riktigt värt. Nu finns det förmodligen inga chanser kvar för HBK i år.

På kvällen var jag fortfarande bakis och kunde inte med att ta mig någon annanstans än på bio med bror. Det var Superbad som verkligen var supergrym och Apatow-gänget har gjort det igen. Michael Cera är ännu bättre än i Arrested Development och Jonah Hill får ta mycket mer plats än i På smällen.


Men vad som lyfter filmen det där extra snäppet är ett fantastiskt soundtrack som andas av sjuttiotalets soul och funk. Det och modern komedis största löfte, Seth Rogen såklart.

Myggan - värsta skiten

Men vad hade någon förväntat sig? Redan när Filip och Fredrik avslöjat att de tänkte göra en tecknad serie förstod väl de flesta att det skulle bli katastrof. Någonstans där under all förutsägbarhet och simplicitet skönjdes en svag strimma av deras unika humor. Men aldrig någonsin under premiären lyckades den tränga igenom den fruktansvärda ytan som stank av ruttna skämt. Jag är övertygad om att den inte kommer tränga igenom under hela säsongen. Bengt Magnusson som hostar slem och tar Tone på brösten? Kom IGEN!

Pojkarna gjorde till och med det oförlåtliga misstaget att försöka vinna skratt på lustiga dialekter. När ska eländet ta slut, kved jag inombords under hela halvtimmen.

Boston Tea Party däremot kan säkert bli jättetrevligt. Det är ju live och ocensurerade som radarparet kommer till sin rätt. Dessutom för titeln genast tankarna till gamla Colonization, nörd någon?

Vikten av en tvättid

Många har svårt att förstå hur viktig en tvättid kan vara. En tvättid kan göra eller förstöra en kväll, en vecka eller hela ditt liv.

När du har en bokad tvättid är det mycket viktigt att du inte kommer försent. För om du kommer försent, har du förlorat chansen att tvätta på upp till några veckor. Om du kommer försent är det alltid någon annan som tar din tid. Det finns alltid någon som gör allt för att ta din tvättid. Har du inte ett elektroniskt låssystem till din tvättstuga kan människor till exempel kasta ut din tvätt för att ta din tvättid. Det är i sådana fall mycket viktigt att då och då titta till din tvätt, så att du vid dessa tvättattacker kan kasta ut din motståndares tvätt.

När du har ett elektroniskt låssystem till din tvättstuga är det mycket viktigt att du inte glömmer bort din tvättid. Då kan det nämligen gå så illa att du helt plötsligt inte längre kommer åt din tvätt. Tvättiden tar slut, någon annans tvättid tar vid vilket gör att din låsbricka inte längre fungerar till tvättstugan och vips står du utan din tvätt. Det var de Cheap Monday-jeansen.

På helgerna kan du inte tvätta. Då har du annat för dig och alla tvättider är dessutom uppbokade. På morgonen kan du inte tvätta för då öppnar tvättstugan försent och du måste till jobbet. På dagen kan du inte tvätta för då jobbar du. På kvällen kan du tvätta ibland, vissa kvällar.

Det är mycket svårt att hitta en tid som passar för tvätt och det är inte roligt att tvätta. Om du hela tiden ursäktar dig från saker för att du måste tvätta kanske folk tror att du tycker det är roligt att tvätta men det är det inte. Detta gör att du ibland faktiskt hoppar över tvättider. "Jag behöver inte tvätta riktigt ännu", tänker du men det är fel. Du behöver alltid tvätta. Nu får du på grund av ditt högmod gå en vecka i vrängda, återanvända reservkalsonger.

Tänk på tvättiden, så att du helgar den.

Förbannade dvd-spelare

Sedan jag införskaffat en ny hyllkombination för min tv har min dvd-spelare genast börja trilskas. Vad ska han med en dvd-spelare till, undrar kanske du, det är ju ändå 2000-talet? Faktum är att jag själv börjar undra.

Till att börja med finns det ingen plats för skiten. Under tv:n finns ett litet fack som ser ut att passa alldeles ypperligt för en dvd-spelare. Tyvärr rymmer facket inte mer än förstärkaren, sedan tar det stopp.

När jag sedan försöker placera om dvd-spelaren till ett annan plats, ovanpå en av hyllorna i kombinationen får jag kämpa i ungefär en kvart med att koppla in spelaren i nämnda förstärkare och tv:n. Efter all möda visar det sig att nätsladden inte når eluttaget. Varför köper han en hyllkombination som inte går att kombinera med hans behov? Faktum är att jag själv börjar undra.

Skansen stod stilla

På allsångsscenen stod en beundransvärt anspråkslös Andreas Mattson och en sedvanligt utspökad Niclas Frisk. Tillsammans skulle de ackompanjera Peter Jöback på hans senaste singel Stockholm i natt. En våg av tystnad spred sig över publikhavet när han tog ton.

Många är vi som hört Andreas Mattsons självbetitlade soloalbum och veknat vid hans sköra vördnadsfulla låtsnickeri. Men att ett samarbete med Peter Jöback skulle ge ett så fulländat kärleksbarn som Stockholm i natt överraskar.

Jag har alltid varit svag för Orups Stockholm och kan i sentimentala stunder hålla den som en av Sveriges bästa stadsskildringar. Men textrader som:

Jag ser Strandvägen sträcka sig mätt och nöjd.
Jag ser blåljusen flimra på Söders höjder.
Jag vill bara gråta så vackert är Stockholm i natt.
Jag ser smutsen och mörkret i Gamla stan.
Känner doften av rädsla från Stureplan.
Och jag vill bara gråta så vackert är Stockholm i natt.

tvingar nästan in Orups låt i skamvrån.

George Clooney

Kan man göra något annat än att gilla honom? Inte minst för hans porträttlikhet med dåtidens storheter.

Dessutom hans lediga sätt att hantera pressen. Eller hans förmåga att växla från übercool (From Dusk Till Dawn, Ocean's Eleven), till seriös (Good Night, and Good Luck, Syriana) och slutligen fullkomlig fåntratt (Intolerable Cruelty, O Brother, Where Art Thou?).

Just Intolerable Cruelty är en personlig favorit. Den ansågs av vissa som något kommersiell för att vara en bröderna Coen-film när den först kom. Såhär i efterhand hoppas jag dock att alla förstår dess Coen-typiska smarthet som gör att den, för mig, hamnar nästan i klass med The Big Lebowski. Bara själva idéen med en skilsmässoadvokat som blir kär i en mansslukande golddigger är briljant nog för att det ska räcka och bli över. Sedan är utförandet genialt med klassiska biroller som den eviga ass-nailern Gus Petch, överraskningsvittnet Heinz, the Baron Krauss von Espy eller poolkillen Ollie som så olyckligt döpt sin firma "Ollie'll fix it!"

Ingresser

Avstängde Expressen-reportern gästade Metro för lära ut journalistik. Under en miniutbildning lät Niklas Svensson Metro-journalisterna skriva ingresser till hans egna artiklar.

En timme idag gick åt till att lära sig konsten att skriva kärnfulla, skojiga och intresseväckande ingresser. Ingresser är det nya nedryckare på Metro. Och Per Gunne var inte nöjd med de första trevande försöken. Vi på Metro Teknik är fortfarande förskonade från de fetade inledningarnas värld, men kanske kommer de drabba oss inom en snar framtid. Fast inte skulle väl det vara så illa, ungefär halva tiden på JMK har väl gått åt till just detta.

Tråkigt att Nikas inte istället lärde oss införskaffa hemliga lösenord och spionera på våra kära riksdagspartistrategier.

En rolig gammal "Hallå där MUF-ordförande Fredrik Reinfeldt" visade han oss dock. Där den lille Alfons Åberg ville se en borgelig regeringen med ungt blod och färre miljonärer. Hur gick det med de planerna?

Olivolja gör allt lite godare

För tillfället lever jag ett något kulturfattigt liv. Jag försöker påbörja en genomgång av säsong ett av Big Love men har bara hunnit se halva första avsnittet. För att hinna ifatt Flight of the Conchords har jag fortfarande elva avsnitt kvar. Sedan jag läst ut Harry Potter har jag inte rört en bok. Senaste biofilmen var På smällen. Det här är vad jobbet gör med dig. Allt som hinns med är en matt stund framför ett gäng talanglösa idol-wannabees som skämmer ut sig kväll efter kväll. Peter, Daniel och Kishti heter de.

Och inte nog med att skräpkulturen tränger ut finkulturen. Den tränger även ut skräpkulturen genom att krocka med Top Model 8 varje kväll. Nu upptäcker jag ovanpå min dvd-spelare D.A. Pennebakers Don't Look Back som jag köpte för flera veckor sen och ännu inte hunnit stoppa i spelaren.

På osedd dvd har jag för övrigt Arrested Development, Undeclared, Annually Retentive, amerikanska The Office och Star Trek säsong två att se på. Är det såhär det ska vara att jobba? Jag är tveksam. Imorgon är det premiär för ett nytt program på Tv 8. Metro Teknik heter det och där kan man få se merparten av mina kollegor.

Bildtung blogg

Att sitta och försöka få tag på Maud Olofsson och Lars Leijonborg har förgyllt min sena eftermiddag. Att inte ha fått tag på någon av dem bekommer mig inte särskilt. Den senare har redan fått tillräckligt med utrymme i nästa Metro Teknik tack vare en kollegas intervju.

När jag laddade över bilder från London upptäckte jag att kameran min var otömd på bilder som genast förde tankarna till fina tider.

Kräftupplägg

Kisshund

Båten

Feta hundar

Berömmelse

Det blev lite stressigt till Hammersmith men till slut kom vi dit och anslöt oss till den förväntansfulla skaran utanför.


Jag ser kanske inte jätteglad ut, men det var jag. Förmannen Robin Ince var mer underhållande än Lenny Norman när Eddie Izzard uppträder på Cirkus, men kunde naturligtvis inte mäta sig med kvällens huvudattraktion. Men hur ska han kunna göra det när Ricky låter ledmotivet ur Fame ljuda ur högtalarna minuterna innan han äntrar scenen ur en rökfylld ridå, iförd kungakrona och mantel.


Framför en fond som skulle göra självaste Hives avundsjuka har han innan showen är över hunnit diskutera Hitler, varför man inte ska fråga våldäktsoffer om priset för en svarttaxi, hur kroniskt trötthetssyndrom är ett annat ord för lathet och att han vägrar göra välgörenhet för överviktiga människor (it's not a disease).


Men han gör det på det där icke-upprörande sättet som bara Ricky Gervais behärskar. Han kan konsten att bryta mot alla tabu därför att han menar det han säger, och samtidigt inte. Showen är slut alldeles för fort, och tur är det väl att det snart är jul och tid för Extras - Christmas Special.

Apple och så...

Sitter på Apple Store i London i väntan på kvällens evenemang. Dessvärre har de inget provexemplar av nya iPod Touch inne så jag får väl helt enkelt hålla mig ett tag till. Däremot har de senaste Nanon och iPod classic men jag antar att de finns i Stockholm vid det här laget också.


Nu ska jag och bror röra oss vidare till Carnaby street. Hittills har vi mest irrat omkring och druckit £3-shakes på Ed's. Hamburgaren var lite bättre än okej, men långt ifrån den bästa jag ätit. Vi har gått Portobello road ner till Rough trade men inte gjort några kap. Det är svårt att hitta saker i London som inte finns i Stockholm. Men nu hoppas jag hitta en väska. Det känns lagom pinsamt att gå omkring med min kånken på ryggen.

Ricky i London

Jag har lite svårt att koncentrera mig på jobbet. Om bara några timmar bär det av. Planet lämnar Skavsta 21.40 om allt går som planerat och förhoppningsvis har tunnelbanan kommit igång när vi är framme. Det blir till att lägga sig direkt vid ankomst till vårt hostel som ligger någonstans i Bayswater. Dagen därefter är den stora dagen. Dagen för den här mannen:


Det kommer med största sannolikhet bli fantastiskt. Och om det är i närheten av lika bra som Animals och Politics så är succén redan ett faktum. Ricky Gervais är bevisligen en av världens roligaste människor och att få uppleva honom från andra raden känns fortfarande lite overkligt.

Först på söndag eftermiddag är jag åter i Stockholm. Då har jag en dag på mig att smälta gårdagens humorattack och låta träningsvärken i magmusklerna lägga sig. Sedan är det raka vägen in i ekorrhjulet igen. Are you havin' a laugh?

On the strip

Det var nu kanske en vecka sedan jag såg sista avsnittet av Studio 60 on the Sunset Strip. Jag plöjde hela serien på bara några dagar och vilken serie det var. Visserligen fanns det avsnitt som inte var några höjdare, men när de var bra så var de bra. Slutet blev något utdraget men i övrigt lika briljant som de vassaste dueller mellan Matt och Harriet. Bradley Whitford är helt fantastisk som Danny och någon gång blir jag kanske tvungen att gå tillbaks lite i tv-historien för att se Vita Huset.


Dessvärre lämnar serien några lösa trådar, med all sannolikhet beroende på att den skrotades efter bara en säsong. Men vad hände exempelvis med Vanity Fair-storyn, en liten uppföljning hade varit trevlig och inte helt omöjlig att göra plats åt i det långdragna slutdramat. Och Darius bara försvann i en av de mest meningslösa birollerna någonsin.

Idag råkade jag dock se lite av ett klassiskt Friendsavsnitt på tv, det när Joey och Chandler i en frågetävling ledd av Ross vinner Monicas och Rachels lägenhet. Och tro mig, finns det någon serie jag inte klarar av så är det Friends. Det finns få serier som är lika överskattade, möjligtvis skulle Scrubs kvalificera sig, men det var omöjligt att inte se på Matthew Perry med nya ögon efter hans enastående prestation i Studio 60. Ändå spelar han fortfarande samma roll som alltid.

Omstart

Som ni säkert lagt märke till har bloggen fått en liten extreme mini make-over. Det är ett steg i återlanseringen av en mer kontinuerlig uppdatering. Jag har vid tidigare blogg-återfall medvetet undvikit att skriva något om själva bloggen då jag är strikt emot meta-inlägg. Nu kände jag dock ett litet behov av att förklara mig. I fortsättningen kommer jag alltså att blogga, inte regelbundet, men åtminstone oftare. Ta det som ett löfte.

När jag ändå är här vill jag passa på att tipsa om gårdagens största nyhet som även tog sig in i vanliga Metro.

Idag åt jag renskav till lunch.

Mördeg, det nya ägg och socker

Jag har tidigare tipsat om en delikatess. För den som vill ha ett lite fastare tilltugg kommer nu min senaste upptäckt, mördegen.

En mördeg är lätt att göra. Den används oftast i pajer eller till småkakor. Den tillreds med endast tre ingredienser som ryms i de flesta hushålls skafferier. För att göra en mördeg behöver du socker, mjöl och smör (eller margarin). Vissa mördegar innehåller även ägg men det här är inget tillfälle att krångla till saker. Du är ute efter ren njutning. Du vill inte hålla på att smeta med ägg. (Ville du smeta med ägg kunde du lika gärna göra en fräsch ägg- och socker-shake)

En liten mördegssats:

Blanda en och en halv deciliter mjöl med en halv deciliter socker. Blanda därefter i cirka 70 gram smör. Krama till en boll. Lägg bollen i plastfolie och låt ligga i kylen i cirka en halvtimme.

Grattis! Du har gjort en mördeg som kommer räcka i en kväll eller två. När du blir sugen kan du nu gå till kylskåpet och skära dig en skiva sockrig njutning.

The great blackout

Igår gick strömmen i min lägenhet. Den var av mellan 19.30 och någon gång tidigt nästa morgon. Som tur var påverkades jag minimalt då jag var iväg för att avnjuta Idol-premiären i sällskap. Väl hemkommen upptäckte jag att strömmen fortfarande var av och jag fick lägga mig i mörker.

Det mest skrämmande med vår strömbrist var dock att hissarna slutade fungera. De stannade helt enkelt. Mellan 19.30 och kanske 05.00 stod hissarna still. Jag kunde ha varit i en av de där hissarna. Jag kunde ha fått spendera natten på en halv kvadratmeter istället för på 41. Jag kunde ha DÖTT i den där hissjäveln.

Det är bortom mitt förstånd hur något av det här slaget kan inträffa.

Till slakten

Det är inte alltid lätt att jobba på Metro. Nu går jag till slakt. Annonsavdelningen hade bokat en helsideannons för mycket och det redaktionella materialet åker ut, flyttas om och kortas av.

En vacker enkät med dragarbild och allt. Jag hade hittat en fin herre med mustach och två kids vid Hötorget. De kommer åtminstone upp på hemsidan men det är naturligtvis inte samma sak. Sedan stryks det i texterna och artiklar blir till spalter och i värsta fall notiser. En veckas arbete reduceras till några fjuttiga spaltcentimetrar för en usel annons skull.

Jag har som tur är kvar min illustrerade sista-side-artikel. Den är vad som håller humöret uppe. Och så har jag fått en handskriven lapp av Anders Falk, från Adolphson & Falk.

The Inquirer

Jo, det var väl egentligen bara en tidsfråga. Men nu har de tagit upp min artikel.

Uppdatering:
Den sprider sig nu som en löpeld över nätet. Idg och Engadget.