Jag säger som Peter Jihde
Visst var det väl skönt att få se Fredrik & Filip återfå sin värdighet ikväll. Och så fantastiskt att få se dem på bästa Kenny vs. Spenny-manér göra varandra till åtlöje. Till exempel var det väl roligt att se Fredrik vrida på sig när han inte kände igen lunchgumman som serverat honom 400 gånger.
Dessutom är humor kanske som bäst när den är lärorik på samma gång. Autister har vi visserligen sett ganska mycket på tv och inte är de så jävla fascinerande egentligen? Jag måste även tillstå att jag var minst lika imponerad av Filips Stockholmstolkning som Wiltshires.
Sedan var det en väldigt charmig fysiker de hittat i Patrik. Nog var hans smörgåsredovisning en av programmets höjdpunkter.
Om de bara lade ner Myggan snart skulle lyckan vara gjord.
3 kommentarer:
Under siffran 7-hypnosen skrattade jag minst lika mycket som Fredrik. Det var helt enkelt något av det roligaste jag någonsin sett.
Jag säger som Peter Jihde och dragspelet var nästan för roligt. Jag fick ont i magen.
/Fanny
Jag tyckte nog att den största humorn var Fredriks fruktansvärt trötta uttryck när Bob Dylan kom på tal. Han orkade verkligen inte prata om Bob Dylan. Fy fan vad trött han var på Bob Dylan.
Kul att du har fått intervjua Dregen om Tv-spel!
Skicka en kommentar