måndag, maj 21, 2007

Don't stop the wedding

Mycket har hänt sedan sist, vilket innebär att detta bara är det första av minst två inlägg som kommer att krävas för att redogöra för de senaste dagarnas händelser. Jag börjar med det mest centrala, bröllopet. Inom detta ämnes ramar ryms mycket som inte är av allmänintresse men några detaljer torde vara er relevanta.

















Kära läsare, först och främst, en bild av min far (och någon random dude i bakgrunden). Somliga skulle påstå att jag brås på honom. Det faktum att han framåt tolvslaget och lite efter började söka upp vin- och ölslattar (trots att det rådde öppen bar) talar för denna teori.

Nästa alkoholrelaterade historia är min moders benägenhet att så fort vi kommit innanför dörren (det kan vara när vi blivit hemskjutsade från tåget, när vi kommer hem halv tre på natten efter bröllopet eller när vi kommer hem efter brunchen dagen efter) öppna kylskåpsdörren och tappa upp ett glas vitt vin. Jag är inte bara min fars son, utan även min mors. Denna historias poäng är att familjens bröllopsgåva, en kartong innehållande resekassa till det lyckliga paret, var tillverkad av en uppdrucken bag-in-box.

















Här en bild av min bordsdam, låt oss kalla henne Agnes, 15. Ett fan av Timbuktu, Svenska Akademin och fotboll. Det blev ingen dans för oss.

















Däremot tog jag mig en svängom med bröllopstårtan som visade sig vara en tuff och chokladprydd motståndare. Som tur var hade jag en cognac till hjälp och avväpnade inom kort bakverket. Lägg för övrigt märke till min kapsejsade namnskylt som tagit brudens far inte mindre än 20 minuter att tillverka.

1 kommentar:

Texas sa...

Själv fick jag lov att tvinga min far att köpa lite bärsa som vi kunde inmundiga under min hemma-hos-föräldrar-helg. Han är inte så glad i alkoholen som undertecknad. Inte alltid. Men en midsommarafton gick han omkring med en snapsflaska hela helgen. Den hade mor kryddat själv så han behövde ju påstå att den var god. Då blev han nog lite rund under fossingarna. En annan midsommar gick han omkring med en Sofiero hela kvällen och var så nöjd med att en öl räcker så länge. Då var han sobrare.
Det var lite alkoholhistorier om min far. Leif heter han.
Tack för mig.