Kära dagbok
Jag har inte aktiverat mig idag. Jag har inte gjort den där reporterintervjun som jag eventuellt skulle genomföra. Istället har jag, sedan jag kom hem igår vid fem, sett färdigt på hela Day Break, det var fem avsnitt, samt de två senaste Veronica Mars. Jag fick lov att ta ett avbrott för att se sista kvarten av Blast from the Past. Jag har inte ätit, men jag har duschat. En viss tid har ägnats åt denna sida (framför allt är de filmer som lagts upp av kerpital väldigt kul).
Detta innebär att jag till viss del ställt om dygnet. När jag blev klar med Day Break inatt vid tre, eller var det fyra, tvingades jag stänga till fönstret ordentligt för att slippa höra fågelkvittret utanför. Jag hatar de där vårfåglarna som tjuter hela natten. Som tur är ingår jag i "sena" gruppen imorgon och behöver inte vara i skolan förräns klockan tio.
Jag måste äta.
3 kommentarer:
Är det sant? Menar du att jag i praktiken hade en simpel Taye Diggs-attityd till mysteriet? Förklara slutet på Day Break!
Jag är kanske framförallt bara lite bitter över att höra serien kallas för en kalkonjävel eftersom det är det mest briljanta upplägg för en tv-serie på länge. Och dessutom levererar den stort, från de små detaljerna som att det aldrig varit Chad som ringer till Ritas mobil utan Billy hela tiden, eller att systers blåmärken inte alls kommer från Randall. Små bevis på genomtänkthet, vet att jag har fler men minns dom inte just nu.
Men anledningen att Hopper fastnat i loopen, så vitt jag kan se, är ju precis densamma som i Groundhog Day. Han måste få sin shit together, inga genvägar! Vilket han till slut lyckas med. Han bondar med systern, talar ut med flickvännen och har kommit närmare sin partner än någonsin förut, skaffat sig lite perspektiv på livet OCH hämnat sin faders död! Fried gold!
Vem luffaren i själva verket representerar är helt oviktigt. Vad som har någon betydelse är hur välgroomad han blivit, vilket får utgöra en metafor för Hoppers liv om vi vill bli lite djupa. Säkert ska han föreställa någon ängel men inte ska vi låta en sån liten detalj dra ner hela serien?
Ja, detaljerna var ju länge ytterst genomarbetade, och det var bara ett av skälen till att jag inte kunde sluta hylla serien. Men du övertygar mig inte om att avslutningen inte var en kalkon. Att han fastnat i loopen bara för att få sin shit together hade möjligen fungerat om han hade en haft en djupare härva av problem, men framför allt märktes det att serieskaparna tvingats dra ner rejält på ambitionerna när de nästan färdigskrivna 22 avsnitten skars ner med hälften. Många genvägar och skarvningar blev det i de sista tre avsnitten... Ändå: jag får nästan lust att se om alltihop, efter att ha läst din tolkning. Ska skaffa dvd:n!
Skicka en kommentar